Flaskpost från P

Författare: Jussi Adler-Olsen
Antal sidor: 443
Mitt betyg: * * * * *

Handling:
På polisstationen i Wick, långt borta i Skottland, stod en grön, repad flaska i fönsterkarmen under lång, lång tid. Den var liten. Ingen tog notis om den. Ingen märkte brevet inuti. Därför undrade ingen vad de halvt utplånade bokstäverna HJÄLP kunde betyda.
När kriminalinspektör Carl Mörk på omvägar får den gamla flaskposten i sin hand, tror han först att det nästan utplånade nödropet är resultatet av ett grovt pojkstreck. Men efterhand som han och hans assistent Assad lyckas avkoda mer och mer av brevet, inser de att två pojkar förts bort någon gång på nittiotalet och att flaskposten är det enda livstecken man fått från dem sedan dess. Men vilka är pojkarna? Varför har deras föräldrar aldrig anmält dem som saknade? Och vad hände med pojkarna?
Carl och Assad dras längre och längre in i en beräknande och känslokall kidnappares nät, och plötsligt går det upp för dem att tiden håller på att rinna ut. Även om många år har gått är kidnapparen fortfarande aktiv. Mardrömmen tar aldrig slut.

Min bedömning:
Helt klart godkänd deckare. Dialogen är rapp och ibland känns berättelsen som en film. Det händer grejer hela tiden och berättelsen förs framåt. Du blir nyfiken på Carl Mörk, varför ligger hans kompanjon hemma i hans vardagsrum? Vad hände där? Vem är Vigga? Vad pysslar Assad med på fritiden? Fler frågor som inte får svar i denna bok men kanske i nästa.
Jag ser fram emot att få läsa vidare.