Felicia försvann

Författare: Felicia Feldt
Antal sidor: 186
Mitt betyg: *

Handling:
"En sak ska du ha klart för dig. Att här vill jag inte se några sura miner. Jag vill se en glad flicka. Har du förstått?
Och visst, jag förstår. Jag har fått en hårt åtstramande fläta av mamma och en tillrättavisning. Men i hemlighet har hon fått något tillbaka. Och det vet hon inte om. För när hon håller så där om min haka så skickar jag allt mitt hat som jag har. För mig själv i min egen tystnad."
Felicia är barn nummer tre, sedan blev de nio. En bror dog, men de var ändå en flock. Papporna var fyra, männen ännu fler. Och bara en mamma. Världens bästa mamma? Expert på barnuppfostran i alla fall, om hon får säga det själv. Men Fleicia försvann, och ingen kunde säga hur. Nu gör hon det.
Felicia försvann är en skildring av en barndom i kanten av det skarpa ljuset från den scen där modern ständigt uppträdde. Där flocken skulle vara det levande beviset på framgången. Det är en berättelse om att vägra försonas.

Min bedömning:
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Den är krånglig att läsa då den historien hattar från nutid till dåtid och jag får inget sammanhang i den. Det känns som om det finns en massa undermeningar som jag inte förstår. Det är nästan så att du måste ha varit med själv för att förstå hur allt hänger ihop.
Slutet gjorde att jag var tvungen att googla om mamman fortfarande levde eller inte. Nä, jag tycker inte att berättelsen är bra.