Fasanjägarna

Författare: Jussi Adler-Olsen
Antal sidor: 367
Mitt betyg: * * * *

Handling:
År 1987 hittas ett syskonpar brutalt mördade i en sommarstuga. Polisens utredning pekar på att mördaren finns bland en grupp unga internatelever, som kommer från några av dem mest välbärgade familjerna i Danmark. Men bevisen är inte starka nog och utredningen läggs på is. Nio år senare erkänner en av de misstänkta att han låg bakom morden. Därmed anses brottet vara uppklarat.
Av oförklarliga anledningar hamnar mappen med fallet på kriminalinspektör Carl Mörcks skrivbord. Mörck, som arbetar på Avdelning Q, Köpenhamnspolisens cold case-avdelning, är först övertygad om att fallet hamnat fel. Men när han börjar gräva i materialet upptäcker han att något är galet.
Tillsammans med sin assistent Assad börjar Carl utreda kopplingen mellan uteliggaren Kimmie och tre av landets mäktigaste män. De letar desperat efter henne eftersom hon har information som kan krossa dem. Kommer de att hitta henne? Och är det verkligen det de vill?

Min bedömning:
Jag gillar Carl Mörck. Han är en skön kriminalinspektör med helgalna assistenter. Assad är helt underbar som Carls sidekick men jag undrar fortfarande varför och hur Assad kom att samarbeta med Carl. I den här boken får jag reda på hur Rose kommer till Q-avdelningen och Rose är ett kapitel för sig. Så bitsk, så uppkäftig mot sin chef så det är inte sant. Helt underbara repliker dom emellan.
Får nog försöka läsa böckerna i ordning. Varför det inte blev full pott beror på att jag inte orkar hålla fokus boken igenom.