Författare: Maggie O´Farrell
Antal sidor: 282
Mitt betyg: * * * *
Handling:
"....ni anges som den anhöriga som ska kontaktas i angelägenheter som rör Euphemia Esme Lennox. Er farmors syster."
Nu är Iris riktigt uppretad. "Hon har ingen syster."
Det blir en paus och Iris kan höra hur mannen rör läpparna över sina tänder:" Jag är rädd att jag måste säga emot er där", säger han.
Iris arbetar i sin butik för exklusiva andrahandskläder när hon får ettt elefonsamtal som vänder upp och ner på hennes liv. Det är upptakten till en ovanlig och rik berättelse, innspirerad av tragedier som kom idagen när de stora mentalsjukhusen lades ner. Långsamt klarläggs händelseförloppet genom Iris och hennes äldre släktingar. Ömsom utspelas det i dagens Edinburgh, ömsom på trettiotalet i Skottland och i det koloniala Indien.
Det är en roman om övergrepp mot kvinnor, om självbestämmande och sexualitet. Om att försvinna från världen - både att gömmas undan på institution och att försvinna in i sig själv när verkligheten blir outhärdlig. Om att få och förlora barn. Att bli och inte kunna bli gravid. Att koka av åtrå och inte känna minsta dragnig till sin häkta hälft. Att ta ansvar och att svika den som står en närmast. Den är fylld av människokännedom och 1900-talshistoria och så skickligt konstruerad att man inte kan sluta läsa.
Min bedömning:
Tack och lov att jag lever i det upplysta samhället och att jag har fått sexualundervisning. Måste ha varit hemskt på trettiotalet att ha sex och inte veta ett dyft om det. Förstår att vissa kvinnor gick under, vilken chock det måste ha varit.
Det är också skrämmande hur lätt det var att skyffla undan kvinnorna, sätta dom på dårhus utan att dom egentligen gjort något fel. En lättläst bok om något rörig då berättelsen hattar från nutid till dåtid men ändå läsvärd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar