Vita

Författare: Melania Mazzucco
Antal sidor: 450
Mitt betyg: * * *

Handling: "Jag ska bli en berömd poet, Vita, som Dante, folk kommer att veta vem Diamante är, vi ska ge oss härifrån, jag ska ta dig med.....
Du ska vara min signora och på sommaren ska vi fara till Tyfo och se på havet och tänka på den här natten när vi band oss till varandra för alltid och jag ska vara trogen och du ska vara mig trogen-Vita."
Diamante har ännu inte fyllt femton när han en stjärnklar natt i april 1906 friar till sin kusin, den tolvåriga Vita, på stranden vid Coney Island i New York. Tillsammans har de färdats över Atlanten och stigit iland på Ellis Island, dit de skickats av sina fattiga italienska föräldrar, för att skapa en bättre framtid i Amerika åt sig.
Men immigranttillvaron blir hård och inte alls vad Diamante och Vita drömt om. Kampen för tillvaron gör att de glider isär och de skiljs åt för att mötas igen, först flera decennier senare, i Rom.

Melania Maccuzzo har skrivit en italiensk motsvarighet till Ängeln på sjunde trappsteget utifrån sin egen släkts levnadsöden. Historien om Diamante och Vita skildrar den stora italienska invandringen till Amerika, fylld av illusioner och förhoppningar men också av grymhet, besvikelser och hjärtesorger. Ett epos om alla som sökte lyckan i Amerika men också om de konsekvenser detta fick för deras framtida ättlingar.

Min bedömning: Språket är jättevackert och vindlar fram och tillbaka, så mycket att jag ofta tappar bort mig och får läsa om. Ungefär halvvägs i boken tycker jag att jag känner igen vad som skrivs och blir tvungen att kolla så att jag inte redan har läst boken, vilket jag inte hade. Det känns tråkigt att känna igen historien.
Jag får ingen känsla för Diamante och hans Vita. Det far omkring andra människor men ingen ger ett bestående intryck.