Antal sidor: 159
Mitt betyg: * * *
Handling:
Stieg Larsson var min vän, mitt stöd, minförtrogen, min älskade i över 30 år. En dag i november 2004, bara några veckor efter sin 50-årsdag, gick han som vanligt uppför trapporna till redaktionen för sitt livsverk, tidningen Expo. Han sa hej till några medarbetare, satte sig i en stol och dog. Det var fullkomligt oväntat. Till min häpnad insåg jag snabbt att jag inte ärvde något efter Stieg. Ingenting av det vi skapat tillsammans tillhörde längre mig. Vi hade varit smabor. Men i samhällets ögon var vi två ensamstående.
Du tror kanske att Sambolagen reglerar ditt val attt leva tillsammans med någon utan att gifta dig. Du tror då fel. Lagen ägnar inte en tanke åt sambor. Den griper in när sambor skiljs. Den styr och ställer lite med hur en del av det man äger ska fördelas. Inget mer. Först i efterhand bestämmer samhällets tjänstemän om ni verkligen ska räknas dom sambor eller inte. Sedan min situation hamnat i medias strålkastarljus har jag fått åtskilliga bevis för att väldigt många människor fått känna på att mitt i sin sorg också få lämna sitt hem sina ägodelar och minnen. Och ännu fler riskerar att göra det. Därför ville jag skriva den här boken.
Mitt betyg:
En viktig bok att läsa men med ett torrt språk. Kommer på mig själv att hoppa över några sidor här och där. Tyvärr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar