Ingenstans i min fars hus

Författare: Assia Djebar
Antal sidor: 290
Mitt betyg: * *

Handling:

"Jag gråter och jag springer. Mitt hjärta är nära att brista i bröstet på mig, en treårig flicka. Någon har talat om för mig att min farmor är död. (....) Vad betyder det att "hon är död", om inte att jag inte längre betyder något för henne, att jag inte längre kan tillbringa nätterna i hennes armar, att ingen kommer att älska mig....."

I sin självbiografiska roman Ingenstans i min fars hus fogar Assia Djebar samman en rad nyckelscener från sin uppväxt i det koloniala Algeriet. Med stor kärlek och ömhet skildrar hon sina föräldrar och sin hemstad, med dess anor från antikens dagar. Men det är inte utan smärta som hon återvänder i minnet till den hon en gång var.

Min bedömning:

Helt ärligt, så förstår jag den inte. Språket är så vackert, så poetiskt och så omständigt skrivet att jag tappar tråden. Klart, jag är van att läsa Stephen Kings vindlingar, men det här?
Erkänner, dom sista sidorna läste jag inte ens. Det gick bara inte.