Antal sidor: 307
Mitt betyg: * *
Handling:
Lillemor Östlin är inte vem som helst. Över 20 år av sitt liv har hon tillbringat i svenska fängelser. Tre gånger har hon rymt från kvinnoanstalten i Hinseberg. I nästan 40 år har hon använt amfetamin. Här berättar hon om sitt liv: sin uppväxt, sin prostitution, sitt narkotikamissbruk, oskyldiga och mindre oskyldiga brott, livet i den undre världen, de många domarna och om hur det är att sitta i fängelse.
Hinsehäxan är inte en bok om någon råbarkad kriminell person utan en gripande berättelse om en stark, självständig och begåvad kvinna som förlorar omsorgen om sina barn och som trots livets alla motgångar fortsätter att kämpa vidare. Vi får ett perspektiv på hur den svenska kriminalvården fungerar och vilka låga beviskrav som ställs i narkotikamål.
För första gången berättar Lillemor Östlin även om sitt förhållande till den före detta justitieministern Lennart Geijer. De träffades första gången när han var chef på TCO och inledde ett förhållande som nästan blev som vilket som helst - förutom att han betalade för det. Här ger hon sin version av Geijeraffären och bordellhärvan.
Min bedömning:
Jag önskar jag kunde ge åtminstone tre stjärnor men det är så rörigt skrivet och jag hade nog för stora förhoppningar. Det hoppar och far fram och tillbaka, dåtid blandas med nutid och vice versa. Det borde ha varit en intressant historia då hon ändå levt länge bland kriminella och haft ett händelserikt liv.....men nej....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar